Vanne

Sen när man väl skulle hem från sittningen i lör-söndags så var cykeln såklart stulen. Min fina, rostiga, vinröda, trögtrampade, svårbromsade citybike. Det var första gången jag blivit bestulen på en cykel. Sjukt surt! Nu cyklar jag på mormors gamla fina Monark, som faktiskt är en mycket finare cykel. För fin för att parkera mitt i det öppna på campus, tycker jag, så nu låser jag den omsorgsfullt och tittar paranoit över axeln på folk som passerar. Linköping är en kriminell stad när det kommer till cyklar.

Jag är ju förresten med i Holgerspexets gyckelgrupp också, så lite spexaktivitet råder än iaf. Vi ska vara med i gyckeltävlingen i Schlaget. Det blir nog väldigt roligt!

Och förresten är jag så himla glad över er som kom och kollade på spexet. Fast det vet ni med er också, hur mycket det uppskattades från mitt håll. Det var de bästa föreställningarna. Det sämsta var att mamma och pappa missade spexet... De får se filmen sen, men det är ju inte samma upplevelse alls...

Hu, så var det bara två föreställningar kvar. Nu i helgen. Tre dagar och sedan är det slut. Fy så tråkigt. Men innan det blir tråkigt, har vi i alla fall en avslutningssittning efter sista föreställningen på lördag. Det skall tydligen vara en brakfest som varar tills det ljusnar (och nu när det är vinter blir det ljust sent på morgonen).

Med anledning av årets spex, är temat för sittningen "hett och kryddigt". Skitsvår klädkod. De flesta tjejer tänker vara allmänt hett klädda i snygga klänningar och starka färger. Ett gäng tänkte vara Spice Girls.

ag har inte bestämt mig. Har inga idéer.
Eller jo förresten, en.
När jag försöker komma på något kryddigt kul är detta
det enda som poppar upp i huvudet:

Igår började spanskakursen, på 2 högskolepoäng. Vi hade ett 30-sidors kompendium med uppgifter att läsa och arbeta med till första lektionen. Kändes lite surt av ren princip, men det var ganska lättläst. Däremot hann/orkade jag inte göra alla uppgifter. Känner mig som vanligt vid kursstart väldigt ringrostig med spanskan. Hjärnan låser sig och tungan slår knut på sig själv. Osäkerheten bara lyser igenom. Men det går över snart. Fint språk det där, spanska.

Idag har vi däremot inga lektioner! OCH - inte heller några arbetsuppgifter att förbereda till imorgon.
Vad gör man då?
Jo.
Man njuter av att vara leeeeeedig!

Yay.

Jag har en att-göra-lista. Än så länge har jag hängt i köket; diskat och lagat grönsakssoppa samt en gratäng med falukorv. Nästa: duscha och försöka se anständig ut för att kunna vistas i offentligt rum.

Jag mådde verkligen dåligt igår fram till klockan halv åtta ungefär. Vid halv åtta hade vi kört den inledande låten i spexet. Det fastklistrade och fejkade dumglada leendet omvandlades till sann glädje. Man blir alltid glad av ett spex. Sedan mådde jag bra hela kvällen. Föreställningen var fantastisk, bättre än premiären förra veckan. Nästan 300 pers kom och kollade igår. LiTHe Blås kom och kollade och ropade många och konstiga omstarter. Det såg verkligen fullsatt ut i publiken, och då vågar jag inte tänka mig hur det ser ut när det går in 200 till. Efteråt blev det chill-öl på NH. Holger tog upp ett långbord och utgjorde nog det sunkigaste barhänget. Svett, äckligt hår, fet hy och osminkad, flanellskjorta, you get the picture.

Jag hoppas kvällens show blir ännu bättre. Då kommer ekonomvänner och kollar. Och då måste vi verkligen step it up, så mycket som jag tjatat om spex för min omgivning. Är så himla taggad. Efter spexet ska Halloween firas. Får se om det blir sparsamt eller frisläppt firande för min del. Jag menar, gårdagens chill-öl resultade i fuldans till klockan två ändå... Man vet aldrig.

BTW, jag är med på ett hörn av bannern på Holgerspexets hemsida :) Creddigt va? Tittut tittut.

Just nu är det audition till studentdansgruppen Dekkadans. Den är asgrym. Dansgruppen alltså.
Auditionen vet jag ingenting om. Funderade först på om jag skulle söka, även om de eftersöker - förutom passion - också teknisk kompetens som jag inte har. Det skadar ju inte att bara prova...

Det skulle vara så grymt kul att fortsätta dansa när Holgerspexet är slut. Det kommer kännas så tomt.
Men jag prioriterade faktiskt min sömn och vila. Tänkte att om jag vaknar av mig självt kl 10, då kan jag traska till audition som börjar 11. Men om jag sover, så ska jag banne mig låta mig själv fortsätta sova. So here I am. Kan säga att det var grymt skönt.

Trots det tänker jag fortfarande. På hur det kommer vara efter spexperioden.
På hur det var innan. På hur dansen är en återkommande gäst i mitt liv, fastän jag inte dansat "på riktigt" på flera år. På hur mycket jag har lärt mig under de här två månaderna
och hur mycket jag kan lära mig,
och om man vill vara ångerfull; hur mycket jag kunde ha lärt mig vid det här laget
om jag inte hade slutat.

Det var en i spexet som skulle pausa sina studier till våren och söka till några scenskolor. Hon är så himla duktig så det gör hon rätt i, tycker jag. Man kan inte förtrycka sin passion. Gud vad jag beundrar sådana människor. Man måste i alla fall försöka.
Låta sin kreativa ådra ha sitt flöde.
Annars sparkar man sig själv i baken när man är 70 och tänker
"tänk om" och
"om jag bara hade....".
Om.